tisdag 17 juli 2012

Hokus pokus

Min tvättmaksin är en trollkarl! Idag när jag lade i vita fleecefiltar (tillsammans med en blå huvtröja) så blev filtarna... häpp, svartfläckiga! Tyvärr är det en "mindre" olägenhet som inte är alltför ovanlig när man tvättar i den gamla amerikanska toppmatade standardmaskinen, som den vi har en i vår lägenhet :O( Det verkar som att vita fleecefiltar är utmärkta uppsamlare av ludd som ansamlats mellan tvätttrummorna och som under själva tvättprogrammet (där man lagt det man ska tvätta i en cirkel runt pinnen i mitten) fiskar ut luddet genom de små hålen som finns i trumman. Vit tvätt kan på det här viset alltså bli svart.
Att få svart tvätt vitfläckig är heller inget problem. Då är det bara att använda pulvertvättmedel utan att lösa upp det i vattnet en minut innan man lägger tvätten i maskinen (efter att man startat tvättprogrammet). För extra effekt lägg i en vit handduk! Tejprullen från IKEA har helt plötsligt (och för mig oväntat) blivit något som är väldigt flitigt använt i vårt hushåll. 

Som ni märker så är jag inte speciellt förtjust i den gamla amerikanska standarden när det gäller tvätt. Speciellt inte eftersom man ibland måste fixa så mycket med de nytvättade kläderna för att inte se ut som en luddboll... 
Den nya amerikanska standarden är däremot, hör och häpna, frontmatade tvättmaskiner. De ska göra tvätten renare samt använda mindre vatten. Dessutom kan jag berätta att luddandet minskar drastiskt och man får inga tvättmedelsrester om man använder pulvertvättmedel. Maskinen vi har har faktiskt några fördelar som stor trumma och kort tvättid. Men med tanke på allt merjobb med tvätten nu så hade jag föredragit tvätt som är ren när man tar ut den ur maskinen. Punkt. Kanske kan man hoppas på att maskinen kommer att braka samman så att ägarna måste köpa en ny? Jag vet inte när den är tillverkad, men vår micro är från 1997! Men sådan tur har vi nog inte. Maskinen är säkert av god kvalitet som håller i tjugotals år. Suck...

Två utslagna flickor. Både värme och lek på lekplats tröttar.
Annars kan jag berätta att vi har sommarvärme så det både räcker och blir över i Boston. De senaste veckorna har vi haft runt 30 grader varje dag och jag är väldigt glad för att vi har luftkonditionering i vår lägenhet (som jag sagt förut). Jennifer är fortfarande den som söker upp solen, men jag försöker mest hålla mig i skuggan de gånger jag är med utomhus. Men oj så skönt det är att komma hem till en sval lägenhet med "bara" 25 grader!! Jag kan faktiskt t.o.m tycka att det är lite kallt när jag sitter vid datorn och jobbar och fläkten går igång. Vi har visst blivit lite bortskämda!

Efter fem av sju veckor där Pontus i stort sett bott på kurslaboratoriet så börjar vi skönja ljuset i tunneln. 
Jag och Jennifer har fått till en rutin som ger mig mycket sällskap plus tid att uppdatera mitt CV, läsa körkortsteori samt titta på jobbannonser. Mitt mål är att ha skrivit fem ansökningar när hon åker hem om två (!) veckor samt att ha klarat uppskrivningen på torsdag. Lyckas jag med min plan så åker vi i familjen till Vermont några dagar på semester innan Pontus ska börja jobba igen. Lyckas jag inte så åker vi till Vermont några dagar och begrundar var det gick fel. Hoppas att två veckor går fort...!!! ;O)

tisdag 10 juli 2012

Mamma, mommy, mom!

Idag hade jag egentligen tänkt att jag skulle skriva lite om vår flytt igen (mest för att skriva om det innan jag glömmer bort alla detaljer) men jag känner mer för att skriva lite om Tilde och hennes utveckling här, så nu blir det det istället!

Stranden är kul tycker Wilma. Vi var vid
Walden Pond häromdagen.
För att vara ärlig så var det nog Tilde jag var mest orolig för när vi bestämde oss för att flytta till USA. Hur skulle det bli med vår härligt busiga tjej som trivdes så bra i förskolan? Skulle jag någonsin kunna leva upp till samma stimulans som hon var van vid när vi landat på andra sidan Atlanten? Hur skulle hon trivas med att vara hemma med mig och Wilma hela dagarna? Jag är väldigt långt från lika stimulerande som en förskola. Hur skulle det bli?

Dagarna vi reste hade Tilde en rejäl förkylning och låg delvis i feber när vi kom över. Hon var trött, ville sova (!), var gnällig och ibland lite apatisk. Ni som känner Tilde vet att apatisk är något hon verkligen inte är. Jag visste att det skulle gå över (och det gjorde det så småningom) men det var verkligen inte en rolig tid. Hon var också väldigt gnällig och grät mycket när vi t.ex. skulle titta på lägenheter. Som sagt, hon var helt klart tydligt påverkad av vår flytt ifrån det kända livet hemma i Sverige och inte bara sjuk.
När vi väl hade hittat vår lägenhet, fått in säng och soffa och lite leksaker, så började vi skymta gamla Tilde igen. Men jag märkte tydligt att hon saknade alla där hemma. Speciellt saknade hon att leka med andra barn. Hon frågade ofta om "alla barnen" och om vi inte kunde stanna och leka när vi gick förbi barn på gatan. Jag kände mig som en hemsk mamma som inte lät henne leka varje gång.

Efter ett tag började vi på en lekgrupp om fredagsförmiddagarna. Man kan likna det vid en öppen förskola där föräldrar och deras barn träffas och pratar och leker. Schemat var lek, saga, pyssel, städning och sångstund. Oj, vad hon behövde det!! De första gångerna ville jag nästan inte gå dit med henne för det blev så jobbigt (för mig). Hon gjorde inte alls som jag sa, hon sprang iväg från mig och skrek när vi skulle gå hem. Men ju fler gånger vi gick dit desto mer litade hon på att det inte var sista gången vi var där.
Tilde som prinsessa med ett långt släp!
Nu har Tilde fått ett helt nytt liv här. Hon har bland annat en kompis vi brukar träffa på lekplatsen här i närheten. Barnen trivs jättebra med varandra och jag har blivit god vän med hans mamma. Jag märkte att hon tyckte att engelskan var jobbig i början. Hon var lite "rädd" för barnen eftersom hon inte förstod dem. Nu förstår hon nog det mesta av de säger och svarar på svenska! Det är så roligt när hon kommer och berättar saker för sin kompis mamma t.ex., som om alla förstår hennes svenska lika bra som hon gör. Hon är jättesöt!

Hennes ordförråd på engelska blir större och större men hon har inte börjat använda det fullt ut ännu. Jag har låtit henne titta mycket på barnprogram på engelska och det har delvis kompenserat för bristen på engelsktalande umgänge. Hon kan "thank you", "you're welcome", "I'm sorry", "here you go", "that's mine" och andra användbara fraser i sandlådan. Hemma blandar hon lite och började vid ett tillfälle att kalla mig "mommy", enbart. Det skiftade till "mom" efter ett tag och är nu tillbaka på mamma igen. Andra ord hon använder är bounce (som i bouncy ball), airplane, horse, dog, pig m.fl.
Jag är verkligen imponerad av att hon lär sig saker så fort och att hon utvecklar både sin svenska och engelska! Det är fantastiskt att höra henne säga saker som är faktiskt ganska invecklade. Idag fick hon Jennifer att "lova att du sitter här tills jag somnar"! 

Jag märker även att hon utvecklas på fler plan än bara språkligt. Hon säger ibland att hon är rädd (vilket jag betvivlar att hon någonsin har varit tidigare) eller att det kommer ett spöke. Hon har även börjat leka låtsaslekar och kan servera mig kaffe, bjuda på korv, gå och handla ost t.ex. Idag lekte hon även för första gången prinsessa efter att hon virat en filt om axlarna! Fina, fina Tilde...! Det är helt underbart att ha barn ibland!!
Två trötta flickor.

P.S. Nu har jag ju Jennifer här som hjälper mig. Vi har fått in en bra rutin där vi ofta gör något tillsammans på förmiddagen och sedan tar hon med flickorna ut till en lekplats under eftermiddagen och jag får "jobba". Jag försöker läsa in körkortsteori samt kolla lite på arbetsmarknaden här. Jag har dock insett att även om Jennifer är en fantastisk hjälp och sällskap så kommer jag inte att hinna med hälften av allt jag hade önskat under de veckor hon är här. Men det jag får gjort är mycket mer än det jag hade fått gjort om jag hade varit ensam, samt att jag får lite mer sömn nu. Ett lugnare sinne är inte att förakta ;O)