måndag 24 september 2012

HMS here I come!

Oj, nu är det verkligen på tiden att jag får plitat ner några rader. Det har hänt massor här sedan sist och jag vet knappt var jag ska börja. Kanske är det ändå bäst med att ta den största nyheten först, så att alla som orkat gå in på bloggen får veta vad som är den viktigaste förändringen. För förändring kommer det att bli...
En solig septemberdag i Boston Public
Garden. Tilde sitter på andmamman
i statyn ur "Make Way for Ducklings".

Jag har fått ett jobb!! Ett av mina mål när Jennifer var hos mig i somras och hjälpte till så mycket med flickorna var att få till mitt CV och söka några jobb. Uppenbarligen så fungerade mitt CV alldeles utmärkt, speciellt när jag sökte ett jobb som var som klippt och skuret för mig. Jag tror att jag hade alla önskade egenskaper de sökte, samt var en nästan helt perfekt match på tidigare erfarenhet. Efter lyckad intervju samt bra referenspersoner (tack så mycket för att min nya arbetsgivare fick störa er!) så ska jag nu alltså börja jobba igen. Nu. Bums. Den tredje oktober.
Men jag har mer blandade känslor den här gången än när jag gick tillbaka efter Tilde. Nu är det inte bara att börja jobba igen, nu ska jag börja på ett nytt jobb där de har höga förväntningar på mig (eftersom jag passade så bra för jobbet) och där jag såklart måste visa framfötterna. Dessutom så är det ett jobb på Harvard Medical School, i en av världens bästa grupper inom antika DNA-studier. Och de vill ha mig...! Har jag inte haft prestationsångest tidigare så lär det komma nu, som en slägga. Jisses!
Jobbet jag har fått är forskare (researcher) i David Reichs lab på Harvard Medical School alltså. De som är nyfikna kan kolla in labbet här, men i praktiken så betyder det att jag ska sköta upprening av DNA från upp till 20 000 år gamla ben och tänder och sekvensera dessa för att se hur de förhåller sig andra förfäder i människans evolution. Ganska häftigt va?!

Tilde och Ester Wittrup övar på basket!
Det verkar som att det kommer att gå ihop ekonomiskt, alltså att lönen jag får ut kommer att kunna täcka barnomsorgen. Vi kommer inte att gå plus i pengar, men jag kommer att stärka mitt CV inför när jag (förhoppningsvis) ska söka jobb i Sverige. Dessutom kommer barnen att utvecklas och stimuleras så mycket mer i en förskolemiljö än vad jag någonsin kan ge dem. Med engelska på köpet!
I morgon ska vi faktiskt till förskolan och leka en timme så att flickorna får vara i sin nya miljö ett tag. Tilde kommer att börja i en Preschool-klass där barnen är från 2 år och 9 månader. Jag är övertygad att hon kommer att passa in i klassen på 5 minuter om hon bara är sitt vanliga jag. Hon kommer att stortrivas!
En överlycklig Wilma på en lekplats full med olika
leksaker. Hon undersökte varje liten vrå med stor glädje.
Wilma kommer att börja som Toddler. Egentligen så är det för barn från ca 15 månader, men eftersom Wilma går så bra nu (ja, tiden springer verkligen iväg!!) och är nyfiken och undersöker saker, så var det ok att börja där redan nu. Då slipper hon byta om ett par månader dessutom. Jag tror även att hon kommer att trivas, men det återstår att se hur hon hanterar en så stor förändring. Ibland är hon lite mammig, speciellt om hon har slagit sig eller inte mår bra, så jag hoppas att hon snarare vänjer sig vid andra än blir mer fäst vid mig.

Jag kommer verkligen att sakna mina flickor enormt, men det kommer att vara bra för oss alla tre att jag fått ett jobb. Bara vi får flyt på våra nya vardag :O)

Ester visar hur man ska göra ;O)
En annan stor nyhet är att jag äntligen har fått mitt amerikanska körkort!! Säkerhetsbältet höll på att få mig på fall, men jag gick som segrare ur striden och kan nu lagligt köra på amerikanska vägar i fem års tid. Just nu tänkte jag bara skriva att jag fått kortet eftersom jag inte vill göra ett redan långt inlägg helt olidligt långt. Men snart nog så ska jag skriva lite om teoriprov, uppkörning, trafikvett och anekdoter från Bostons och Massachusetts vägar.

Sist men inte minst så har vi fått permanent besök av familjen Wittrup och tillfälligt besök av pappa och Dorrit! Mer om dessa underbara personer kommer också framöver, men jag vill bara säga att jag är mycket glad över att vi har er här!!