söndag 22 december 2013

Lagom till jul

Jag har varit ganska glad över att vi har haft en lugn höst. Ingen av oss har varit sjuk och jag har inte behövt ta en endaste sjukdag för att vara hemma själv eller med någon av barnen. Jag antar att man inte ska tänka så. Någonsin! Nu verkar det dock vara dags. Lagom till jul så klart.

I natt var Wilma lite orolig i sin säng så jag gick in och lugnade och stoppade om henne. Hon har varit lite hostig på sistone, speciellt på nätterna, så kanske var det något på gång där. Men, jag kunde redan då höra på Tilde hur natten skulle bli. Det skulle bli en kruppnatt.

Vid 10 månaders ålder fick Tilde sitt första anfall av (virusorsakad) krupp, pseudokrupp, falsk krupp eller laryngotrakeobronkit. Vad man nu vill kalla det. Enligt Wikipedia heter det allt det ovanstående.
I Tildes fall var den första gången den mest skrämmande för mig. Vi hade besökt vänner i Bjärred och var precis på väg hem. Plötsligt kommer Pontus in med Tilde i famnen. Hon andas väsande, har en skällande hosta och panik i ögonen. Som tur var kunde Patrik direkt säga vad det var och att vi skulle gå ut igen. Kall luft gör att luftrören slappnar av och andningen går lättare. Jag hade ingen aning om detta, men det tog inte lång tid innan vi kunde köra hem med en betydligt lugnare Tilde.

Det verkar vara en kombination av anatomi samt en luftvägsinfektion orsakad främst av parainfluenzavirus som gör detta ganska vanligt hos barn mellan 6 månader och 5-6 år. Jag har aldrig haft det men Pontus har haft mycket krupp som liten. Det är alltså inget överraskande att Tilde nu har det. Hon får krupp en eller två nätter årligen, ofta under vintersäsong när virusen härjar som mest. Jag måste säga att hon hanterar det väldigt bra! Hon är lite ledsen när hon vaknar mitt i natten och inte kan andas ordentligt, men hon lugnar sig fort och vi försöker göra det lite mysigt. Ofta ser vi ett avsnitt Dora the Explorer (eller två!), och det är ofta tillräckligt för att anfallet ska gå över och vi kan gå tillbaka till sängen igen.
Tilde tittar på Playdoh-reklam på YouTube.
En av favoriterna just nu.
I natt blev det precis om väntat. Tildes luftrör drog ihop sig alltmer tills hon vaknade och var ledsen en stund efter att jag tittat till Wilma. Vi gick ut och jag försökte få henne att andas luft från frysen. Det var inte så poppis. Pontus kom också upp och tog med henne ut istället. Trots att vi haft -12 grader och massor med snö förra veckan så var det ca +10 grader i natt. Det var ju dock lite bättre för Tildes hals än inomhustemperaturen. Sedan tittade vi lite på Dora och precis innan vi skulle tillbaka till sängen så vaknade Wilma. Hon vägrade att tröstas av Pontus och när det väl var dags att sova så hade jag två små flickor som kivades om vem som skulle ligga bredvid mig. Suck! Jag övertalade Tilde att vi skulle försöka få Wilma att somna först, så att vi kunde flytta henne och Tilde sedan kunde få den åtråvärda platsen närmast mig. Lagom till att Tilde hade somnat så gick Wilma ur sängen och ville sätta på tvn igen. Istället för att bråka med henne om att gå tillbaka till sängen (vilket Pontus redan gjort en gång samma natt och som resulterade i ett utbrott) så lade vi oss på soffan utan att starta tvn. Vi somnade båda och efter ett par timmar vaknade jag något obekväm och kunde bära in henne till vår säng. De resterande fyra timmarna blev sömnfyllda för oss alla fyra.

Tilde hade feber när vi vaknade, men den är borta nu. Allt som är kvar är hosta och lite snuva. Wilma är lite mammigare och hostar och nyser mer än vanligt, och Pontus är lite hängig med huvudvärk. Jag tror att jag kommer att ta höstens första sjukdag i morgon istället för att jobba (vi har inte ledigt förrän på julafton). Jag vill helst inte riskera att ställa in familjejulkonserten med Boston Pops på julafton vi hade tänkt gå på. Dessutom har vi en del annat kul vi hade tänkt göra och sjukdom, oavsett hur mild/allvarlig, är inte välkommen!
Så håll tummarna för att det inte blir värre än så här och att vi kan ha en skön jul tillsammans utan mer feber, krupp eller annat otyg.
Årets julgran. Äkta amerikansk
med färgade ljus :)

God Jul och Gott Nytt År!

söndag 8 december 2013

Huuuuu till Ho ho ho

Jag tappar ofta bort tidsorienteringen vid den här tiden på året. Kanske är det för att det alltid är så mycket man ska hinna med som gör att jag tror att jag har mer tid än vad jag har. Det känns som igår jag skrev det senaste inlägget, och så är det ju verkligen inte.. Dagens inlägg kommer att bli lite kort om det som varit sedan Wilmas födelsedag, och sedan lite om vad som komma skall...

En härlig utsikt i Acadia nationalpark över skärgården.
Pontus hjälper till att hissa segel.
I början av oktober så var det kris i USA. Partierna kom inte överens om budgeten och det slutade med en över två veckor lång nedstängning av staten. Alla som var anställda av staten (förutom politikerna i senaten och representanthuset såklart) fick bli hemma utan lön. Stödprogram, som t.ex. hjälpte fattiga singelmammor med bröstmjölksersättning åt spädbarn eller mat åt större barn, lades ner tillfälligt medan politikerna tjafsade (läs: republikanerna satte sig på tvären mot Obama). Egentligen påverkade det inte oss så mycket eftersom varken jag eller Pontus har lön från den Amerikanska staten, men vi hade för en gångs skull bokat in en långhelg i Main där vi skulle besöka Acadia nationalpark. Den var givetvis stängd då alla parkförvaltare/arbetare (i nationalparker) är anställda av staten. 
Till vår lättnad återöppnades staten några dagar innan vi reste, och vi fick några fina dagar i en härlig höstmiljö. Det jag och Pontus uppskattade var en tur på en fyrmastad skonare, en härlig biltur genom en färgglad nationalpark och fina middagar på ett hotell. Tja, middagarna på hotellet var kanske något stressiga eftersom flickorna inte ville sitta så länge eller hålla maten på sina tallrikar. Den vita duken måste ha varit riktigt tråkig och färglös. Det som föll flickorna mest i smaken var att bo på ett motell och gå över till frukosten om morgnarna. Promenader i skogen blev fort tjatiga och inte ens de färgglada löven på marken lockade någon längre stund. Men på det stora hela var vår lilla "get-away" lyckad och vi kunde bocka av en av sakerna vi ville hinna med i USA.

En av knölvalarna på väg ner i djupet igen...
Nästa avbockade aktivitet hände helgen efter då vi åkte ut på valskådning. Vi fick ett fantastiskt väder och båtturen ut blev ett äventyr för flickorna. Väl ute vid valplatsen fick vi se två (lugna) valar som var uppe och andades flera gånger. Jag hade hoppats på att vi skulle se någon av dem hoppa ur vattnet, men det händer inte särskilt ofta och vi var nöjda med att få se deras fina stjärtfenor när de dök.
Från dörr till dörr som prinsessa
och pumpa!
Vi har även hunnit med Halloween och Thanksgiving sedan senaste inlägget. Halloween var en mycket trevlig upplevelse och både Tilde och Wilma tyckte det var roligt att gå "Trick or Treat". Många hus var fint dekorerade och det var lätt att urskilja dem som ville ha besök från de som ville stå utanför. Godiset flödade ner i flickornas korgar, och det är faktiskt inte uppätet än!
Även Thanksgiving var lyckat med fyra dagars ledighet och en god middag hos Pontus kollega.

Nu väntar två intensiva veckor innan jul och sedan följer nyår och Tildes kalas härnäst. Vår äldsta flicka kommer att vara ordentligt uppskruvad till sin födelsedag, hon leker redan kalas varje dag och bjuder oss alla på legotårta efter en glad "Vi gratulerar". Hoppas att hon orkar med allt kul framöver!!

tisdag 15 oktober 2013

The Boss!

Wilma har precis fyllt två. Det är ju inte klokt. Redan?! Det var ju inte så länge sedan som vi kom hem med ett litet mörkhårigt knyte. Hon var ju dessutom bara tre månader när vi flyttade till Boston, och det var väl inte så länge sedan...??
En glad tvååring!
Wilma har verkligen börjat bli en liten flicka. Bebisen börjar så sakta försvinna och hennes personlighet framträder allt tydligare. Hon är en riktigt glad filur som undersöker det hon kan med stort intresse. Allt som storasyster gör härmar hon, bra som dåligt. Men vem hade inte gjort det?! Hon älskar musik och dansar eller diggar gärna till det hon hör. En barnprogramsvinjett går lika bra som en modern låt eller en dansvideo från vårt favoritprogram So You Think You Can Dance.
Hon kan kikna av skratt när man kittlar henne, speciellt framåt kvällen. Hon försöker också få oss andra att skratta, oftast genom att ta upp min tröja och pruttblåsa mig på magen. Numera kommer det ett "mage" och ett "bebis" också innan hon blåser.

På upptäckarfärd vid Jamaica Pond.
Wilma är en väldigt kelig flicka. Hon myser gärna längre stunder och vill ofta bli buren. Hon är otroligt charmig när hon är på det humöret, eller så surar hon om det passar henne bättre. För sådär en månad sedan sa jag till henne vid matbordet att hon skulle sluta att göra det hon höll på med och äta istället. Det passade inte fröken och hon blev sur och satt verkligen med nedslagen blick och med utskjutande underläpp. Hon såg så härligt arg ut så jag kunde inte låta bli att börja skratta åt henne. Oj som hon kämpade för att behålla den sura minen. Hon vände sig till och med bort från mig för att klara av det, men hon fick ge upp. Ryckandet i mungiporna tog överhanden och hon började skratta hon med.

Även om pappa också går bra, så är det en mammas flicka. Ibland om kvällen när Pontus lägger barnen så kan Wilma skrika och gråta "MAMMA!!". Då har hon bestämt sig att jag ska komma in till henne och det är i princip omöjligt för Pontus att göra något. Har hon väl bestämt sig så har hon! En gång skrek hon i en halvtimme, tills hon kräktes lite lätt, innan Pontus gav upp och hämtade mig (jag hörde som väl var inget).
Hmm... vad ska jag hitta på nu?
Hon vet mycket väl vad hon vill och nu börjar hon kunna säga det också. Det blir både svenska och engelska numer. Hon kan fler fraser på engelska, men det verkar som att hon kan flest svenska ord. Även om hon pratar mycket mer än för bara ett par månader sedan, så räcker inte alltid orden till. Då tar hon resolut ens hand och visar vad hon vill istället. T.ex. är det inte ok att sitta för länge vid datorn, det är mycket bättre att sitta med henne i soffan och titta på ett barnprogram.


Wilmas starka vilja kommer inte minst fram när det gäller potträningen. Numera går det oftast väldigt bra på förskolan, där har hon väldigt få olyckor. Men ibland har det hänt att hon har ställt sig med benen isär och kissat på golvet medan hon demonstrativt har tittat på en av fröknarna. Såklart är det för att markera att hon är arg och för att visa vem som bestämmer.
Hemma däremot ska hon numera inte sitta på pottan vissa dagar. Då blir det snarare i byxorna och jag och Pontus har inte kommit underfund med vad det är som avgör om det blir potta eller inte. Potträning får ju ta den tid det tar, men jag har en känsla att det kommer vara helt avgörande vad hon vill för dagen. Tänk vad skönt det hade varit om hon är torr till lillasyskonet kommer?!

Wilma är mycket omtyckt i förskolan. Hon är inte en gnällig flicka utan en med integritet och energi. När Pontus hämtar får han nästan alltid höra "she had a good day as usual". En fredag fick han dessutom ett kanske inte helt oväntat tillägg: "...but she'
s still the Boss!"

Wilma - The Boss!

P.S. För er som vill får ett mail när jag lagt upp ett nytt inlägg så kan ni skriva i er e-mail adress i fältet till höger på sidan.

söndag 22 september 2013

Playdate med finess

Tiden har verkligen en förmåga att försvinna. Det är redan en månad sedan vi kom hem från Sverige och livet i Brookline har tagit fart som bara den. På ett sätt är det skönt att det går så fort, men ibland kan jag önska en extra dag att bara göra ingenting på.

Våra veckor i Sverige var jättesköna! Förutom att vi fick fantastiskt väder den första veckan, så var det jättekul att träffa familj och vänner igen. Vi hann med fyra födelsedagar, kräftskiva, familjefester och avslappnade träffar med vänner. Speciellt för flickorna blev det intensivt att möta nya ansikten hela tiden, men de har verkligen haft roligt och ser nu Sverige som något speciellt. Tack alla för att ni gjorde vår semester så bra!!!! 
Både jag och Pontus tyckte att det var skönt att vara hemma igen och vi kände ett sorts lugn när vi var tillbaka. Vi är helt överens om att det är Sverige vi vill hitta ett hus i, även om det fortfarande ligger ett par år framåt i tiden. Vilken tur att inte en av oss föredrar USA!
Wilmas sista sjukdag inkluderade ett besök på en lekplats
med sprinklers. Vilken tur att det var en varm dag så de
blöta kläderna kunde tas av :O)
Jag kommer inte att lägga upp så många bilder från vår semester. Förutom att det skulle bli för många för ett inlägg, så vet ju alla ni där hemma redan hur fantastiskt det är i Sverige! Jag tänkte hellre berätta lite mer om vårt liv här :O)

Veckorna efter semestern började med sjukdom. Först var Tilde sjuk med feber och en efterhängsen hosta, veckan efter så var det Wilmas tur och även Pontus åkte på en släng. Med två små som hostar mig i ansiktet så var jag övertygad om att jag också skulle få det. Jag hade använt upp den sjukdag jag får lov att ta ut (med betalning) per månad redan med Tilde, så dagarna hemma med Wilma vägde tungt på mitt samvete... Skönt att inte jag själv också behövde vara hemma!!

Nu är vi alla friska igen och livet är tillbaka i vanliga gängor. Idag hade vi en playdate med Tildes kompis från förskolan på schemat. Vi började att leka hemma hos dem och sedan gick vi tillsammans över till Larz Anderson park för Brookline Day. 
Oj vad det går!
Vi hade lite svårt att hitta till deras bostad för en del vägar var avstängda pga ett cykellopp och det var svårt att se vilken infart som var deras. När vi väl var säkra att vi var på rätt adress så visste jag inte vad jag skulle tro, vi hade hamnat framför en stor, flott villa! Alla andra vi har varit hemma hos har bott som oss ungefär (om vi bortser från Pontus rika professor), men inte de här. Innanför ytterdörren fanns ett blankt marmorgolv och ingen dörrmatta. Jag visste ärligt talat inte var jag skulle göra av mina regnvåta skor! Allt var i perfekt ordning. Kuddarna i soffan lagom fluffade, 6 (oanvända?) handdukar på toaletten på nedanvåningen, ett rum med bara ett lufthockey-bord på tredje våningen och ett garage med plats för tre bilar. Men om huset var nästan stelt och ordnat så var Bens mamma tvärt om. Hon var varm och välkomnande och barnen kunde springa runt och prova allt de ville. Jag var nog ändå lite nervös att Tilde skulle råka stöta till något och det skulle gå i kras...
Wilma dekorerades med fina blommor...

Efter en och en halv timme slöt Pontus och Wilma upp och vi gick tillsammans till Brookline Day i Larz Anderson park. Där fanns det flera sorters hoppborgar och Tilde och Ben fastnade direkt! Wilma var lite i minsta laget för dem så hon tittade mest på. Lite hamburgare till lunch och ansiktsmålning hann vi också med innan vi fick köra hem för att hinna med helgens sista sysslor. Trots löfte om regn hela förmiddagen så sken solen varmt. Hösten har helt klart visat upp sin bästa sida hittills!
...och Tilde önskade sig en regnbåge med
hjärtan!

Nu är vi tillbaka i vår lilla trerummare och barnen leker glatt med magen full av pasta och korv. Det blev en enkel middag idag och det är nog ett liv som passar oss ganska bra. Vi kommer nog aldrig att ha råd att ha ett sådant hus som vi fick besöka idag. Och även om vi skulle få ihop de pengarna, så vet jag inte om vi hade haft ett sådant hus i alla fall. Men det var kul att ha sett i varje fall!!

måndag 2 september 2013

Jimmy Fund Summer festival - en barnens dag!

Då var det äntligen dags för ett nytt inlägg!! Meningen var att det skulle skrivas precis innan vi åkte till Sverige, men det hann jag inte med i all packkaos. Så alla som vill veta hur vår Sverigeresa var får vänta lite till, för jag vill gärna berätta om denna fantastiska söndag vi fick uppleva här (i Boston) i slutet på juli först.

Vi fick tröjor, kepsar, vattenflaskor och en
väska när vi kom till Jimmy Fund
Summer Festival.
Tilde skrattade högt när det tog fart :)
Wilma ville åka flera gånger på rad!!
En dag i sommar när jag träffade min vän Annu och hennes pojkar så frågade hon om vi ville följa med till Jimmy Funds Summer Festival i år. Hennes ene son drabbades av leukemi 6-7 månader gammal, och de gick igenom en lång och jobbig tid med många sjukhusbesök. Nu är han helt frisk (!!), men som ett resultat av detta så blir de årligen inbjudna till Jimmy Funds sommarfestival som en värdfamilj. Jimmy Fund stöder cancerdrabbde barn och vuxna som behandlas på Dana-Farber Cancer Institute, samt att de bidrar till ökad forskning om cancer. Deras sommarfestival är en gratis eftermiddag för värdar och deras gäster och inkluderar bl.a. lunch, sockervadd, friterad deg (en amerikansk specialitet som associeras med tivolin, festivaler och liknande), läsk och vatten, tivoliattraktioner, hoppborgar, simning i bassäng, tält med drak- eller verktygslådetillverkning, porträttmålning, ballongclowner, personer utklädda till prinsessor, Iron Man, stålmannen och spindelmannen, och mycket mer. Som ni kan förstå så är detta ett himmelrike för barn av alla åldrar, och tanken med det är såklart att ge barn som genomgår svåra stunder i livet lite glädje och guldkant.

Djurungarna var en given hit...
Meningen var att vi skulle träffa Annu och hennes familj och sedan umgås på detta jätteområde av aktiviteter hela eftermiddagen. Tyvärr sammanföll denna söndag med när de var tvungna att flytta (otur!!) så vi träffade dem bara en stund precis innan det var dags för oss att ta oss hem.
Även om vi inte fick spendera tiden tillsammans med vår värdfamilj så blev dagen helt fantastisk! 

Vi började med att äta lunch och man kunde välja fritt av hamburgare, korv med bröd, potatissallad, vegetariska burgare, sallad, frukt och kaka. Dryck fanns av alla sorter.
... och Tilde gjorde både en verktygslåda och en drake.

Sedan blev det hinderbana för Tilde och karusellåkning. Båda flickorna var väldigt förtjusta i flera av attraktionerna och de åkte flera gånger på rad! Det fanns ett tält där barnen kunde klappa kattungar, kaniner, hundvalpar, minigrisar, killingar och lamm. Det var också väldigt populärt, bland alla barn faktiskt. Tilde tyckte att superhjältarna och prinsessorna som gick runt i den strålande solen var väldigt spännande också, även om de var lite skrämmande stundtals. Till slut vågade hon dock gå upp och dansa med dem framför DJn. Så kul!!

Dagen avslutades med att springa runt lite med Willem när de äntligen kom loss från flytten och att få ett ballongdjur av en clown. På vägen till bilen passerade vi polisbilarna man fick lov att åka i, och efter en liten tvekan ville Tilde också prova. Det var jättespännande för oss alla fyra!! Man fick prata hur mycket som man ville i mikrofonen och använda alla sirener som fanns!!

Som ni nog förstår var flickorna helt slut efter en dag som den här. Och för att vara helt uppriktig, det var Pontus och jag med :O) Det är en otrolig festival som Jimmy Fund anordnar varje år och det fanns många glada barn på området. En del kunde man se hade det fortfarande tufft, och då blev man extra rörd över att de får chans att avnjuta ett sådant arrangemang. Go Jimmy Fund!

(Förlåt att videoklippen inte gick att lägga upp som videoklipp med ljud och ett jämnt bildflöde, det näst bästa blev att ha dem som en bildföljd...)






söndag 21 juli 2013

Tacka vet jag luftkonditionering!

Lite svalka hittade vi i Frog Pond i
Boston Common den 4e juli.
Idag var det äntligen lite svalare! Boston har haft mellan 30-35 grader varmt om dagarna den senaste veckan och tillsammans med en luftfuktighet på 50-60 % så vill man inte gärna vara ute så mycket. Hela nordöstra USA har drabbats. I New York har man till och med slagit rekord i hur mycket el som förbrukats när alla skruvar upp luftkonditioneringen!

Jag vet att Lillebil hela tiden sa att vi absolut behövde en lägenhet med luftkonditionering när vi skulle bo i Boston. Så rätt hon hade!! Det är jätteskönt att kunna komma hem till en lägenhet som känns sval fast vi har en inomhustemperatur på ca 25 grader. När vi ville handla lite glass häromdagen så var det största bekymret att glassen inte skulle smälta i bilen på väg hem. Det var faktiskt den varmaste dagen under veckan och temperaturen var närmre 37 grader (vilket betyder 40+ i bilen). Men flera paket glass, ett par isklampar och en kylväska gjorde susen! Ben och Jerry's till efterrätt blev det!!

Karusell är alltid roligt!
Förutom att svettas på väg till och från jobb, så ser vi mest fram emot vår resa hem till Sverige nu. Det kommer att bli två och en halv intensiv vecka, men det ska bli sååååå skönt! Att träffa familj och vänner. Att få handla lösgodis, äta svensk mat och äta kräftor! Det ska bli skönt att kunna få fler sovmorgnar än en per vecka, och förhoppningsvis lite tid att bara vara. Dock vet man ju aldrig hur mycket jobb det blir när man har de små men jag tror att även de kommer ha det jättekul!
Det är bara 1,5 vecka kvar nu....

Ett charmigt North End med gamla byggnader.
Några bakverk blev det inte men dock massor med
frukt och grönsaker från Haymarket.
Jo, en annan rolig sak vi hittat på är att vara turister i Boston. Vi kände oss verkligen som att vi hamnat någon annan stans när vi besökte North End förra veckan! North End är Bostons "little Italy", och jag kan lova att det verkligen finns massor med (bofasta) italienare och turister där. Nästan alla restauranger är pizza och pasta-fyllda, och väldigt många har glutenfria alternativ. Vi lunchade på en restaurang där de inte hade någon glutenfri meny eftersom de kunde göra alla rätter glutenfria!! Jag och flickorna beställde pasta och Pontus provade deras glutenfria pizza. Tyvärr var pizzabotten rätt torr och tråkig så Pontus kommer nog att beställa pasta i fortsättningen han med.
Var och varannan av de vi mötte på gatorna bar på en liten konditoriask det stod Mike's Pastry på. North End är känt för sina goda desserter och bakverk, så gottegrisen jag var väldigt sugen på att smaka någon av dessa läckerheter som alla verkade ha köpt redan. Men när vi kom fram var hela stället fullt med folk, till och med kö ut på gatan, så vi gick aldrig in. Vi satte oss på ett kafé istället och fikade lite innan det var dags att ta gröna linjen hem igen.

Som tur var vår dag i North End precis innan värmeböljan kom så dagen blev mycket trevlig. Igår antar jag antar att kön till Mike's Pastry inte alls var lika lång som förra helgen...
Nu hoppas jag att värmen håller sig under 30 här tills vi åker till Sverige, och att temperaturen hemma håller sig över 20! Det hade varit fantastiskt om vi kunde få lite av en fin svensk sommar när vi är hemma på besök!

Ses snart alla!!

lördag 29 juni 2013

I väntan på pappa

Nu är det bara en dag kvar!! I morgon kommer äntligen Pontus tillbaka från sin kurs i Woods Hole, flickorna får tillbaka sin pappa och jag får tillbaka min efterlängtade man. Jag har förstått att tiden för Pontus har gått extremt snabbt (han glömde nästan bort en hel vecka!) medan tiden för mig och flickorna har varit ganska lång. Kanske längst för mig trots allt...

Lite tid för fiske fanns!!
Den här gången var Pontus inbjuden till sommarkursen han gick i Woods Hole i fjol som lärare i två veckor. Han har jobbat hårt, både inför kursen och under den. Dagarna har varit långa och intensiva. Mikroskopen går varma och används även om nätterna. En gång hade de mikroskoptid mellan midnatt och tre på natten, och en annan dag, mellan kl 21 och midnatt. Det verkar onekligen vara en speciell kurs! Det är också en extremt rolig och stimulerande miljö på Marine Biological Laboratory där studenter, stora forskare, fantastiska mikroskop och intensiva dagar gör att forskningen blomstrar! Det är kanske inte så konstigt att det har upptäckts tre nobelpris där.

Pontus har alltså bott i Woods Hole i två och en halv vecka. För mig har det inneburit en hel del merjobb såklart när han inte är hemma och hjälper mig med flickorna. Jag vill ge en eloge åt alla ensamföräldrar som både jobbar heltid och tar hand om sina små!! Det är intensivt, tröttsamt och full rulle hela tiden. Skillnaden är att det inte blir så många nobelpris direkt... :OD

Pontus kurs till trots, så har jag och flickorna haft en fantastisk möjlighet att besöka Privincetown på
Tilde och Ester leker på en lekplats i Provincetown.

Cape Cod! Några vänfamiljer från Sverige kom över och hade hyrt ett hus tillsammans med ytterligare en familj som bor här i Brookline. Det var ett fantastiskt hus med fyra stora sovrum, alla med egen dusch och toalett! Ovanvåningen huserade kök/vardagsrum, träveranda och en underbar utsikt över havet. Det fanns dessutom en liten trädgård och en nedre uteplats med bubbelpool. Tyvärr glömde jag kameran, så det blev inte så många bilder, men det var verkligen ett fint ställe!
Barnen sprang upp och ner i trapporna, och även Wilma som jag var lite orolig för först hängde ganska bra på Tilde, Ebba och Ester.
Wilma charmar i gungan!
Det var ganska långgrunt när tidvattnet dragit sig tillbaka och man kunde hitta krabbor, snäckor, musslor och lite annat skoj då! Det fanns också en häftig krabba som hette Atlantic horseshoe crab (eller Dolksvans på svenska) som såg ut som något från förhistorien med en stor svart ryggsköld och en lång svans.
Midsommar firade vi med svensk sill och potatis till lunch och hummer med aioli och bröd till middag. Sedan serverades en smarrig Pavlova med jordgubbar och blåbär till efterrätt. Helt ok om jag får säga det själv ;O)

Nu ville Tilde baka så vi får ta fram kokboken. Förra gången blev det glutenfria muffins med topping och vi får väl se vad det blir idag. Något värdigt att fira pappa med i morgon blir det i varje fall!
Ska vi baka?!




fredag 24 maj 2013

Hemmadag med Wilma = GF cupcakes

Sådär, flickorna är (nästan) i säng, Pontus har gått på fest och jag har några minuter för mig själv innan jag stupar. De senaste nätterna har varit något jobbiga. Tilde och Wilma har båda en period då de kommer in till oss på natten, vilket i och för sig inte är något nytt. Dock har de börjat att vakna strax efter kl 5 på morgonen! Det är absolut nytt och verkligen oönskat!! Jag är inte riktigt människa så tidigt och går runt som en zombie hela dagen med tungt huvud och slöa tankar.
Cool flicka på väg hem från förskolan.
Även om jag visste att jag skulle vara hemma med Wilma idag så var det ändå otroligt segt att få benen över sängkanten kvart över fem i morse. Tilde hade då redan i ca 5 minuter högt konstaterat att hon ville gå upp i tron att vi skulle vilja göra det samma. Ha! Vi försökte med samma taktik, genom att inte svara så trodde vi att hon skulle komma till ro en liten stund till. Ha! Ha! Vi förlorade. Såklart.

Dagens mumsiga efterrätt!
Sedan Pontus fått sin celiaki-diagnos har jag inte riktigt haft lust att baka speciellt mycket. Men tydligen var det något med denna hemmadag som lockade mig att titta igenom Nicole Hunns "Gluten-free on a shoestring", en kokbok vi införskaffat för att få inspiration till vardagsmiddagar. Det var nog faktiskt mer en kokbok i min (söta) smak med många olika kakrecept och instruktioner hur man ska göra cheesecake och andra amerikanska läckerheter. Allt glutenfritt! Idag lockade vanilj-cupcakes med chokladtopping, och vad kan egentligen vara mer passande att göra inomhus en regnig dag? Toppingen var i lösaste laget med smaken var riktigt god. Flickorna älskade dem och det är inte helt omöjligt att de blir en kommande klassiker. Men först måste lite fler recept provas. Vilken tur att det ska bli en regnig helg ;O)

Kladdig, jag?!

onsdag 15 maj 2013

Vår i Bussey Brook Meadow / Arnold Arboretum

Även om jag älskar att öppna paket så har jag insett att en födelsedag inte längre har samma känsla som när man var liten. Det förtar lite av spänningen att ordna sin egen dag, laga maten man har bestämt och baka sin egen tårta. 
Tilde i (maskros-)himmelriket!
Vilken tur då att Pontus är min man! Redan kring sin egen födelsedag i mars så sa han att han hittat en perfekt present till mig. Något som inte ens jag visste att jag önskade mig. Jag fick lite prestationsångest faktiskt. Även om jag tyckte att min present till honom blev bra till slut, så var det absolut en sista-minuten-grej som jag inte helt visste hur den skulle mottas. Och han fyllde 35 dessutom!

Full fart bland syrenerna!
Min födelsedag började i år med att jag fick in flera paket på sängen. Efter att ha packat upp en härlig kofta i lila från svärföräldrarna så fick jag.... en Ergo bärsele?!? Vi har ju redan en BabyBjörn så jag förstod inte helt vad tanken var. Nästa paket innehöll ett regnskydd till något annat än bärselen, och det passade inte heller sista presenten jag fått, en bok med titeln "Outdoors with kids - Boston". Nu började jag dock förstå vartåt det lutade... Sista presenten fick inte plats i sängen utan den stod i vardagsrummet under en filt. Det var en sorts ryggsäck med en sits för ett större barn! Det måste verkligen ha underlättat för Pontus att jag kröp i säng redan halv tio kvällen innan, efter att ha sovit i soffan en halvtimme-timme redan.

Ergo bärlese in action. Wilma godkände
den absolut, kunde till och med sova
middag i den!
Så min present i år var alltså ett helt kit för att kunna gå ut och vandra! Långt eller kort, långt härifrån eller nära, nu har vi möjlighet komma ut i naturen hela familjen. Till ryggsäcken följde också tre kuvert med datum utanpå. Meningen är att vi ska göra tre turer beskrivna i boken jag fick, börja lätt och sedan gå lite längre. Om turen varit bra och flickorna verkar tycka att det är roligt så gör vi en till. 

Nya "ryggsäcken" passar både stor flicka...
...och liten :O)
Det första kuvertet fick jag öppna direkt och på ett kort stod det: 11/5 Bussey Brook Meadow. Så i lördags var det bara att snöra på gympadojjorna, knäppa selen och promenera. Även om regnet hängde i luften så fick vi en jättehärlig dag tillsammans. Promenerade, åt lunch och luktade på syrener! Tilde hittade fina gula blommor och plockade dem i massor (ja, det var maskrosor) och Wilma tyckte det var kul att bara knata runt. Det måste ha varit tröttande för dem att vara ute så lång tid i sträck, läggningen på kvällen gick på ett kick.

När jag tänker tillbaka så har jag faktiskt i år pratat om att jag vill komma ut mer. Gå Skåneleden, vandra, vara naturen nära. Vilken tur att Pontus är en sådan bra lyssnare och köpt en så fantastisk present till mig. En som jag själv inte visste att jag önskade mig.


Den lilla avtagbara ryggsäcken
kunde Tilde använda!






fredag 19 april 2013

Våren som kom av sig...

Det är en fantastisk vårdag idag. Solen skiner till och från, det är 16 grader och jag kan se folk gå utan jacka. Det är inte så många människor jag kan se från vårt fönster. Det är nog inte så många människor ute idag faktiskt. Hela Boston är lite öde. Inga bussar. Inga tåg. Inte ens taxibilar kör idag. Flera miljoner människor sitter spända, följer händelseutvecklingen via TVn. Polisjakten har förlamat hela Boston.
Våren är precis utanför fönstret...
Våren som verkligen var på väg till oss har kommit av sig. Firandet under Boston maraton i måndags slutade i tårar när två bomber detonerade vid mållinjen och dödade tre unga personer, en bara 8 år. Många är skadade, många har skador som påminner om krigsskador. Många är chockade. Med rätta. Sådant här borde inte ske!

Dagarna sedan terrorattacken har varit lite udda. Tryckande. Normalt sett ser man en del poliser i stan. Men inte så många, och aldrig poliser med k-pister som bevakar ambulansinfarter. Det var något jag såg bakom Children's Hospital när jag cyklade hem i tisdags. Hur kunde det här hända?

Så kom natten till fredag. Min telefon börjar ringa runt halv tolv. Nästan midnatt och jag har precis somnat. Harvard larmar om att det är skottlossning runt MIT och att personer är skadade. Man ber personer hålla sig från området. Sedan bara fortsätter det. Telefonen (med automatiska meddelanden) ringer totalt sett 8 eller 9 gånger fram till kl 6 på morgonen. Jag hör sirener. Jag hör helikoptrar flyga. Man undrar lite vad som sker, men jag försöker sova. Förstår dock att det är allvarligt. Runt kl 6 kommer beskedet att Harvard University (och Harvard Medical School) har stängt idag för att man anser att det inte är säkert för civila att vara ute. Hela Boston stannar upp och håller andan... En av männen som placerat ut bomberna har dödats i en skottlossning under natten. Den andre anses farlig och är fortfarande på fri fot...

Dags för mellanmål. Nötter är alltid gott!
Förskolan är också stängd och jag och flickorna håller oss alltså inomhus. Våren ses genom en fönsterruta och det är på de få personer i bara T-shirt jag inser att det är en ganska varm dag. Trots det är det ingen härlig dag. Det är en osäker dag. En spänd dag. Alla håller andan och hoppas att den sista misstänkte bombmannen hittas snart så att vi alla kan andas ut. Så att vi kan gå ut och göra det vi brukar. Fortsätta våra liv.

Tills dess leker jag lite mer med flickorna, lyssnar på TVn i bakgrunden och dukar upp för lunchpicknick på vardagsrumsgolvet. Kanske äter vi en kaka eller lite glass. Varför inte fira lite att vi mår bra och fick en extra dag tillsammans?! Det blir nog det... Jag har tur som har så underbara flickor!!

Imorgon är det nog vår igen. En sådan utan farliga personer i närområdet, som man inte ska öppna dörren för. Utan hot. Men våren här kommer inte att bli som den brukar. Det kommer såklart att bli varmare, grönare och skönare för varje dag. Men det kommer alltid att vara en sorgens vår. En vår som kom av sig...



lördag 13 april 2013

Storasyster Tilde

Syskonkärlek!
"Det var Wilma!" är en fras vi har fått börja höra allt oftare. Jag tror att Tilde har insett en av "fördelarna" med att vara storasyster, att kunna skylla ifrån sig ibland. Men det är också ofta hon har rätt faktiskt. Wilma har börjat bli allt mer spjuver och kan mycket väl hitta på de olika saker Tilde säger att hon gjort.

Morgnarna är nog en av mina favoritstunder när det gäller syskonskapet flickorna emellan. Om Wilma vaknar först så klappar hon (ganska hårt) på Tildes rygg tills hon också vaknar. Wilma möts av ett leende! Om Tilde vaknar först så stoppar hon om Wilma och låter henne vakna av sig själv. Wilma blir lika glad som Tilde när hon väl sedan vaknar. Det är helt underbart att som mamma se hur mycket de tycker om varandra och söker sig till varandras sällskap!

Tilde är en fantastisk liten person. Hon är varm, påhittig, kunnig, självsäker och energisk! I förrgår frågade jag henne vilken dag det var och hon sa säkert "torsdag". Vänligt sa jag att, "nej det är onsdag". Det kändes verkligen så för mig.  Direkt efter insåg jag att hon hade rätt och jag "var en dag fel". Vilken tur att jag kan lita på att Tilde vet vilken veckodag det är!

Fina teckningar blir det.
Tilde går ofta in på förskolan med ett självsäkert "I'm back!" och ger sig mitt in i leken. Hon har en självklar plats och hon pratar lika bra engelska som alla amerikanska barn. Tidigare hade jag jobbiga lämningar, nu är det snarare jobbiga hämtningar (för Pontus). Hon vill inte hem! Vi får jobba hårdare med svenskan hemma nu men jag är bara glad att hon har två språk. Hon utvecklas mycket språkmässigt och vi borde antagligen läsa mer för henne. Vi har ju så många fina böcker i bokhyllan :O)
Syskonen och kusin Isabella äter påskgodis!
Hon kan alla bokstäver och siffror och tycker att det är kul att skriva (bokstäver). Häromveckan tog hon en lapp och skrev "t i L E". När vi såg lappen och frågade om hon skrivit sitt namn så kommenterade hon att hon inte ville ha ett D (så det var därför hon inte hade inkluderat det!).

Som alla andra treåringar kan Tilde brista ut i plötslig gråt över något som inte följer hennes vilja. "Jag vill inte" nöter hål i våra öron humörrika dagar. Suck! Vissa morgnar kan det vara helt omöjligt att hitta en tröja som accepteras... Tur att det kan gå över lika fort som det kommer!
Nya fina diademet!

Diadem och fina klänningar (som hon fått av Brysselkusinerna) är några av Tildes favoritsaker just nu. Mjuka byxor (som inte är för långa!) är också populära samt prinsessklänningen. Ritar gör hon ofta och vi börjar få en ansenlig samling av bilder där olika fält är fyllda av färg.

Wilma härmar allt som Tilde gör och ingen är roligare än Tilde. Som storasyster är hon en självklar förebild som visar hur man gör här i livet. Och just nu kan jag inte tänka mig en bättre förebild faktiskt. Även om ett eller annat bus slinker med i syskonträningen... :
O)

söndag 10 mars 2013

Fröken uh-oh....

Idag tänkte jag inte skriva så mycket om vårt liv i allmänhet utan skriva lite mer om Wilma, i synnerhet.
Wilma, en glad flicka!

Man ska sitta på en potta tror jag...


Wilma är snart 1,5 år (!!) och en helt charmerande liten flicka. Hon pratar inte så mycket än men användbara saker som "äta", "skål", "bye" och "mamma" säger hon. Hon är en liten papegoja och upprepar saker vi säger som "docka" (ocka), "Wilma" (ilma), "Tilde"(ilde), m.m. Det här betyder knappast att hon är tyst hela dagarna, hon babblar en hel massa! Det är bara lite svårt för oss att veta vad hon säger... :O)

Wilma är en mycket medveten, bestämd och envis liten person. Jag är övertygad om att vi har en mycket större busunge i Wilma än vad vi har i Tilde. Pontus tror att hon gillar "kaos" och oreda mycket mer än T också, testar gränserna lite mer.  Kanske har han rätt, tiden får visa hur mycket och vilken sorts bus det finns i henne.
Ett "uh-oh" kommer alltid när hon tappar (läs slänger) en sak på golvet, eller något annat som inte borde hända händer. "Uh-oh" är helt klart det yttryck vi hör mest om vi inte räknar in mamma... :O)

Tilde lär Wilma ett och annat.
På förskolan trivs W jättebra. Varje gång vi kommer dit är hon alltid på språng in innan jag hunnit få av henne ytterkläderna. Personalen säger att dagen varit bra "som alltid" och de verkar tycka att hon är en lätt flicka som sällan eller aldrig gråter.

Det spritter i hennes ben så fort vi sätter på lite musik, det gungas i knäna och dansas med ett stort leende på läpparna. Än går all musik bra, allt från "Gangnam style", till hip-hop och vals. Roligast är det ju såklart om Tilde och mamma/pappa dansar samtidigt. Och om det svänger och snurras mycket!

Lilla Mys framför tvn.
Bästa platsen för Wilma är i mammas knä, två fingrar i munnen (höger lång- och ringfinger) och med den fria handen sökandes efter de trygga brösten. Vällingflaskan och Nannat (hennes snuttefilt) står också högt i kurs hon kan verkligen mysa långa stunder i taget. Hon är en sån gosig flicka och hon söker närhet när hon kommer åt! Charlottes benämning "lilla mys" är verkligen mitt i prick!!
Ibland är man en trött liten Wilma.
Vi var lite oroliga att det skulle vara svårt för Pontus att ta hand om flickorna (och speciellt lägga dem) nu när jag var några dagar i Tyskland, men allt gick bra och alla fyra var väldigt glada när jag kom hem igen.

Som en liten uppdatering så kan jag säga att jag hade det bra i Tyskland. Labbet var väldigt trevligt, jag fick uppdaterat min ringrostiga tyska och knutit några värdefulla kontakter. Lite mindre roligt var att jag fick nässelutslag av en antibiotika jag fått för att avhjälpa en bihåleinflammation veckan innan resan. Hela jag blev full av kliande utslag (inklusive ansikte, händer och fötter) och det var lite jobbigt att gå eftersom skor/kläder skavde precis lagom för att sätta igång klådan. Dock är det på väg över nu och jag kan njuta av att vara hemma hon min fina familj igen.
Det är verkligen något visst med en liten flicka som kryper upp i ens famn och lägger huvudet mot bröstet. Total avslappning för oss båda!!

söndag 24 februari 2013

Dripp dripp dropp...

Dripp dropp på toan...
Äntligen!! Helgen som gick har det regnat mer än det har snöat. Jag brukar inte önska mig regn men låt det bara ösa ner och smälta bort alla stora snöhögar så att våren kan få komma! Meteorologerna trodde att det skulle bli ytterligare en helg med snö och starka vindar, men som tur var hade de fel den här gången. Jag vet att vi har något som tittar ut ur jorden i rabatten bredvid vår ingång men jag kan bara inte se det för all snö...

I år är jag verkligen less på vintern. Uppvärmningssystemet i vår (högstandard) lägenhet är verkligen kass! Vi har ett aggregat som styrs av en termostat i vardagsrummet och som blåser varmluft när det är för kallt. Det betyder att det viner om öronen och man måste skruva upp ljudet på tvn varje gång systemet går igång. Är det dessutom kallt ute (som mellan -10 och -5 grader) så kan det utan problem vara igång 20-30 minuter och sedan vila i 15, starta igen 20-30 min osv. Man kan ju lätt tro att med ett så aktivt värmesystem att det också är varmt och skönt i vår lägenhet. Ha! Inte riktigt... Visst, vår innetemperatur når nog 20 grader i vardagsrummet, mitt i rummet, precis efter att termostaten slagit av. Men i alla andra rum så ligger temperaturen några grader lägre. Ju längre in man kommer (= längre från vardagsrummet) desto kallare blir det. Vårt sovrum är kallast och då har jag inte tagit med badrummen. Inget av våra badrum är inkopplat på luftvärmen utan där har vi bara en "glödtråd" med termostat och extremt kalla golv (vi har en bottenlägenhet). I mitt och Pontus badrum är det som oftast 15-16 grader.
Behöver jag säga att jag konstant kryper under gärna två filtar när vi sitter och tittar på tv/sitter vid datorn? Nej, trodde inte det...
Ser ni lejonet?

Ja, det är klart att vi hade kunnat skruva upp termostaten och få det lite varmare. Men då måste vi stå ut med det eviga vinandet samt elräkningar som når över $300 (ca 1950 kr) per månad. Vi har alltså valt just nu att bo lite kallt, ta duschar där vi nästan använder allt varmvatten i en dusch och ständigt har gåshud. Men, vintern tar ju slut någon gång, eller hur?!

Tilde och hennes nya kompis Dora.
Så regn ÄR helt fantastiskt nu. Plusgrader samt effektiv snösmältare! Fast, ändå inte. Vi verkar ha ett hål i taket över barnens rum och just nu finns det en växande fuktfläck med svarta mögelområden över Tildes säng. Tilde tycker att det ser ut som ett lejon... Dessutom började det droppa från en taklampa i barnens badrum i flera dagar. Det verkar som att takisoleringen har sugit upp en massa vatten (det som inte droppade ner?) och en av plattorna har svällt med flera cm. Lampans fattning är nu något sned...

Ja, våren är verkligen efterlängtad här!! Dels för att det kommer att bli varmt och skönt igen, men också för att taket då äntligen kan bli lagat och vi inte behöver vara oroliga för att möglet ska ge någon långvarig effekt i våra luftrör.

Två busungar :O)
Tills dess får vi roa oss med lite Sverigebesök och en Tysklandsresa!! Mer om det i nästa inlägg...