Våren som kom av sig...

Det är en fantastisk vårdag idag. Solen skiner till och från, det är 16 grader och jag kan se folk gå utan jacka. Det är inte så många människor jag kan se från vårt fönster. Det är nog inte så många människor ute idag faktiskt. Hela Boston är lite öde. Inga bussar. Inga tåg. Inte ens taxibilar kör idag. Flera miljoner människor sitter spända, följer händelseutvecklingen via TVn. Polisjakten har förlamat hela Boston.

Våren är precis utanför fönstret...

Våren som verkligen var på väg till oss har kommit av sig. Firandet under Boston maraton i måndags slutade i tårar när två bomber detonerade vid mållinjen och dödade tre unga personer, en bara 8 år. Många är skadade, många har skador som påminner om krigsskador. Många är chockade. Med rätta. Sådant här borde inte ske!

Dagarna sedan terrorattacken har varit lite udda. Tryckande. Normalt sett ser man en del poliser i stan. Men inte så många, och aldrig poliser med k-pister som bevakar ambulansinfarter. Det var något jag såg bakom Children's Hospital när jag cyklade hem i tisdags. Hur kunde det här hända?

Så kom natten till fredag. Min telefon börjar ringa runt halv tolv. Nästan midnatt och jag har precis somnat. Harvard larmar om att det är skottlossning runt MIT och att personer är skadade. Man ber personer hålla sig från området. Sedan bara fortsätter det. Telefonen (med automatiska meddelanden) ringer totalt sett 8 eller 9 gånger fram till kl 6 på morgonen. Jag hör sirener. Jag hör helikoptrar flyga. Man undrar lite vad som sker, men jag försöker sova. Förstår dock att det är allvarligt. Runt kl 6 kommer beskedet att Harvard University (och Harvard Medical School) har stängt idag för att man anser att det inte är säkert för civila att vara ute. Hela Boston stannar upp och håller andan... En av männen som placerat ut bomberna har dödats i en skottlossning under natten. Den andre anses farlig och är fortfarande på fri fot...

Dags för mellanmål. Nötter är alltid gott!

Förskolan är också stängd och jag och flickorna håller oss alltså inomhus. Våren ses genom en fönsterruta och det är på de få personer i bara T-shirt jag inser att det är en ganska varm dag. Trots det är det ingen härlig dag. Det är en osäker dag. En spänd dag. Alla håller andan och hoppas att den sista misstänkte bombmannen hittas snart så att vi alla kan andas ut. Så att vi kan gå ut och göra det vi brukar. Fortsätta våra liv.

Tills dess leker jag lite mer med flickorna, lyssnar på TVn i bakgrunden och dukar upp för lunchpicknick på vardagsrumsgolvet. Kanske äter vi en kaka eller lite glass. Varför inte fira lite att vi mår bra och fick en extra dag tillsammans?! Det blir nog det... Jag har tur som har så underbara flickor!!

Imorgon är det nog vår igen. En sådan utan farliga personer i närområdet, som man inte ska öppna dörren för. Utan hot. Men våren här kommer inte att bli som den brukar. Det kommer såklart att bli varmare, grönare och skönare för varje dag. Men det kommer alltid att vara en sorgens vår. En vår som kom av sig...

Storasyster Tilde

Syskonkärlek!

"Det var Wilma!" är en fras vi har fått börja höra allt oftare. Jag tror att Tilde har insett en av "fördelarna" med att vara storasyster, att kunna skylla ifrån sig ibland. Men det är också ofta hon har rätt faktiskt. Wilma har börjat bli allt mer spjuver och kan mycket väl hitta på de olika saker Tilde säger att hon gjort.

Morgnarna är nog en av mina favoritstunder när det gäller syskonskapet flickorna emellan. Om Wilma vaknar först så klappar hon (ganska hårt) på Tildes rygg tills hon också vaknar. Wilma möts av ett leende! Om Tilde vaknar först så stoppar hon om Wilma och låter henne vakna av sig själv. Wilma blir lika glad som Tilde när hon väl sedan vaknar. Det är helt underbart att som mamma se hur mycket de tycker om varandra och söker sig till varandras sällskap!

Tilde är en fantastisk liten person. Hon är varm, påhittig, kunnig, självsäker och energisk! I förrgår frågade jag henne vilken dag det var och hon sa säkert "torsdag". Vänligt sa jag att, "nej det är onsdag". Det kändes verkligen så för mig.  Direkt efter insåg jag att hon hade rätt och jag "var en dag fel". Vilken tur att jag kan lita på att Tilde vet vilken veckodag det är!

Fina teckningar blir det.

Tilde går ofta in på förskolan med ett självsäkert "I'm back!" och ger sig mitt in i leken. Hon har en självklar plats och hon pratar lika bra engelska som alla amerikanska barn. Tidigare hade jag jobbiga lämningar, nu är det snarare jobbiga hämtningar (för Pontus). Hon vill inte hem! Vi får jobba hårdare med svenskan hemma nu men jag är bara glad att hon har två språk. Hon utvecklas mycket språkmässigt och vi borde antagligen läsa mer för henne. Vi har ju så många fina böcker i bokhyllan :O)

Syskonen och kusin Isabella äter påskgodis!

Hon kan alla bokstäver och siffror och tycker att det är kul att skriva (bokstäver). Häromveckan tog hon en lapp och skrev "t i L E". När vi såg lappen och frågade om hon skrivit sitt namn så kommenterade hon att hon inte ville ha ett D (så det var därför hon inte hade inkluderat det!).

Som alla andra treåringar kan Tilde brista ut i plötslig gråt över något som inte följer hennes vilja. "Jag vill inte" nöter hål i våra öron humörrika dagar. Suck! Vissa morgnar kan det vara helt omöjligt att hitta en tröja som accepteras... Tur att det kan gå över lika fort som det kommer!

Nya fina diademet!

Diadem och fina klänningar (som hon fått av Brysselkusinerna) är några av Tildes favoritsaker just nu. Mjuka byxor (som inte är för långa!) är också populära samt prinsessklänningen. Ritar gör hon ofta och vi börjar få en ansenlig samling av bilder där olika fält är fyllda av färg.

Wilma härmar allt som Tilde gör och ingen är roligare än Tilde. Som storasyster är hon en självklar förebild som visar hur man gör här i livet. Och just nu kan jag inte tänka mig en bättre förebild faktiskt. Även om ett eller annat bus slinker med i syskonträningen... :
O)