söndag 27 januari 2013

Ett omvälvande år

Vi har varit här i ett helt ÅR nu. Ibland känns det som redan. Ibland som en evighet. Bara sedan jag skrev sist, för två månader sedan, så har våra liv återigen fått nytt viktigt innehåll.
Julfint med julgran och klänningar!
Det finns så mycket jag egentligen skulle vilja berätta om, men med tanke hur långt inlägget skulle bli då så ska jag försöka att begränsa mig lite.







Alla fina Disneyprinsessor var med till Tildes glädje!

Jag börjar med något trevligt, det som stod för dörren i mitt senaste inlägg, julen! Med julgran, adventsstjärna, adventsljusstake (!), tomte och framförallt besök av Pontus föräldrar så hade vi en härlig jul i Brookline. Ledighetskänslan hann inte riktigt infinna sig i allt stök men vi hann med julkonsert med Boston Pops och en glittrande show med Disney on Ice bland annat. 
Influensan gjorde i sista minuten nyårsfirandet till en lugn middag hemma (det var inte vi som var sjuka utan de vi skulle fira hos), men det gjorde inte så mycket för vi tog igen firandet några veckor senare med en hejdundrande trerättersmiddag med skumpa och vin.
Massor med paket blev det!

Tilde blåser ut ljusen på tårtan.
Julen åkte ut med barren före den 5 januari. Dagen efter, trettondagen var det dags att fira vår treåring Tilde! Många paket hade samlats på hög och en överlycklig Tilde hittade massor med roliga saker gömda i presentpappren. Men om dagen började bra så blev den ännu bättre. Vi hade bjudit hem fyra kompisar till Tilde och det blev kalas med fler presenter, korv och bröd, tårta och fiskdamm. Tilde var så uppskruvad och lycklig över en fantastisk dag att hon ville fylla år igen redan nästa dag. Som tur är (för oss) så är det ett helt år tills nästa gång :O)

Charmtrollet Tilde.
Som jag nämnde tidigare så har det hunnit hända mycket det senaste året. Att flytta till USA har påverkat oss alla väldigt mycket. Det har varit stunder som har varit jobbigare, som när Pontus gick en tuff kurs i nästan två månader i somras, eller som när jag började jobba och vi skulle börja ett liv med två heltidsjobb och lämning av en helt förtvivlad Tilde i förskolan. Som tur är går saker över eller blir riktigt bra med lite rutin. Nu stortrivs båda flickorna i förskolan och Tilde kan ibland börja gråta för att hon inte vill gå hem när jag kommer och ska hämta henne. Det kunde man inte tro i oktober förra året.

Något som varken jag eller Pontus kunde förutse är att vi båda har diagnostiserats med en autoimmun sjukdom här. Min hittade de vid inskrivningskontrollen hos vår husläkare i april, en månad innan min 35-årsdag. Jag har något som här kallas Hashimoto's hypotyroidism (hypotyreos på svenska) och som är en underfunktion av sköldkörteln. Det behandlas enkelt med en tablett innehållande sköldkörtelhormonet jag inte längre kan tillverka och det finns inga direkta biverkningar. Enkelt och lätt.
Pontus leker i snön.
Wilma är glad som vanligt!
Pontus har haft lite mer otur med sin diagnos. Han fick ont i ryggen/sidan efter Thanksgiving i slutet på november förra året och efter olika undersökningar kunde läkarna inte säga vad det var som var fel. Ett förhöjt levervärde gjorde dock att vår ena husläkare bad om att testa för celiaki. Nu efter utredning hos ett specialteam med endoskopi och biopsitagning så har vi fått det bekräftat, Pontus har celiaki (glutenintolerans). Detta är alltså också en autoimmun sjukdom (som dock inte har något att göra med ryggonten som skyller vi på ett virus) och han kan inte längre äta något som innehåller vete, korn eller råg. Sedan drygt en vecka tillbaka har vi noggrant börjat kolla innehållsförteckningar och matbutikernas glutenfria avdelning, vi ska försöka göra Pontus numera begränsade matintag till en nyttigare kost för hela familjen! Vi får också tänka om lite vad vi ska ha i tårtan, det är nämligen bara några månader kvar till hans 35-årsdag!

På väg hem från förskolan en helt vanlig dag.
USA har alltså gjort en stor skillnad i våra liv och jag hoppas att vi har ett härligt år framför oss. Dock vill jag inte ha lika många omvälvande nyheter 2013 (bara om de är positiva som när Pontus publicerade sin artikel i december!) utan jag hade varit glad om vi hade kunnat leva/jobba/bo här som en vanlig familj.
Nordenfeltarna i Boston önskar alla läsare ett riktigt bra 2013!!!
(ja, det här var den bästa bilden :O))