Fröken uh-oh....

Idag tänkte jag inte skriva så mycket om vårt liv i allmänhet utan skriva lite mer om Wilma, i synnerhet.

Wilma, en glad flicka!

Man ska sitta på en potta tror jag...

Wilma är snart 1,5 år (!!) och en helt charmerande liten flicka. Hon pratar inte så mycket än men användbara saker som "äta", "skål", "bye" och "mamma" säger hon. Hon är en liten papegoja och upprepar saker vi säger som "docka" (ocka), "Wilma" (ilma), "Tilde"(ilde), m.m. Det här betyder knappast att hon är tyst hela dagarna, hon babblar en hel massa! Det är bara lite svårt för oss att veta vad hon säger... :O)

Wilma är en mycket medveten, bestämd och envis liten person. Jag är övertygad om att vi har en mycket större busunge i Wilma än vad vi har i Tilde. Pontus tror att hon gillar "kaos" och oreda mycket mer än T också, testar gränserna lite mer.  Kanske har han rätt, tiden får visa hur mycket och vilken sorts bus det finns i henne.
Ett "uh-oh" kommer alltid när hon tappar (läs slänger) en sak på golvet, eller något annat som inte borde hända händer. "Uh-oh" är helt klart det yttryck vi hör mest om vi inte räknar in mamma... :O)

Tilde lär Wilma ett och annat.

På förskolan trivs W jättebra. Varje gång vi kommer dit är hon alltid på språng in innan jag hunnit få av henne ytterkläderna. Personalen säger att dagen varit bra "som alltid" och de verkar tycka att hon är en lätt flicka som sällan eller aldrig gråter.

Det spritter i hennes ben så fort vi sätter på lite musik, det gungas i knäna och dansas med ett stort leende på läpparna. Än går all musik bra, allt från "Gangnam style", till hip-hop och vals. Roligast är det ju såklart om Tilde och mamma/pappa dansar samtidigt. Och om det svänger och snurras mycket!

Lilla Mys framför tvn.

Bästa platsen för Wilma är i mammas knä, två fingrar i munnen (höger lång- och ringfinger) och med den fria handen sökandes efter de trygga brösten. Vällingflaskan och Nannat (hennes snuttefilt) står också högt i kurs hon kan verkligen mysa långa stunder i taget. Hon är en sån gosig flicka och hon söker närhet när hon kommer åt! Charlottes benämning "lilla mys" är verkligen mitt i prick!!

Ibland är man en trött liten Wilma.

Vi var lite oroliga att det skulle vara svårt för Pontus att ta hand om flickorna (och speciellt lägga dem) nu när jag var några dagar i Tyskland, men allt gick bra och alla fyra var väldigt glada när jag kom hem igen.

Som en liten uppdatering så kan jag säga att jag hade det bra i Tyskland. Labbet var väldigt trevligt, jag fick uppdaterat min ringrostiga tyska och knutit några värdefulla kontakter. Lite mindre roligt var att jag fick nässelutslag av en antibiotika jag fått för att avhjälpa en bihåleinflammation veckan innan resan. Hela jag blev full av kliande utslag (inklusive ansikte, händer och fötter) och det var lite jobbigt att gå eftersom skor/kläder skavde precis lagom för att sätta igång klådan. Dock är det på väg över nu och jag kan njuta av att vara hemma hon min fina familj igen.
Det är verkligen något visst med en liten flicka som kryper upp i ens famn och lägger huvudet mot bröstet. Total avslappning för oss båda!!