USA - sjukförsäkringens förlovade land

Då har det hänt. Jag har blivit driven till vansinne av byråkratiskt tjafs och inkompetenta människor. Igen. Jag till och med skällde på en oskyldig person på telefon. Inget jag är stolt över precis, men det hände.

En dryg vecka in på det nya året så var jag som vanligt på kontroll för mina sköldkörtelhormoner, som behöver kollas extra noga under en graviditet. Jag ombads då att uppdatera min info hos sjukhuset så att inget ändrats med min sjukförsäkring. Detta var inget större problem tänkte jag, vi hade ju precis fått nya kort och inget hade ändrats. HA! Uppenbarligen så hade jag och flickorna tagits av Pontus sjukförsäkring och vi stod nu utan täckning. Jaha, det var bara att börja att ringa runt. Jag lade en hel eftermiddag på att försöka reda ut allt, men fick bara svaret att det måste komma genom innehavarens arbetsgivare. Sagt och gjort, något irriterad bad jag Pontus att ta kontakt med någon som kunde hjälpa oss. Han gjorde sitt bästa för att få tag i någon, men tiden gick och helgen efter mina besök hos läkare och gynekolog så fick vi brevledes besked att täckningen för mig och flickorna upphört 1 januari 2014. Ytterligare en vecka gick och Pontus började också bli irriterad på att ingen kunde hjälpa honom. Eftersom han har egna pengar så är han inte anställd som alla andra postdocs på hans labb, vilket gör hans medicinska försäkring lite krånglig för byråkraterna på Children's Hospital. Han hade skrivit ett ganska surt mail och skulle precis skicka iväg det när han, via mail, fick besked att vi aldrig varit utan täckning. Hrm...  Jag var ganska skeptisk till beskedet, vi hade ju bevis på papper, men ringde ändå och kollade med försäkringsbolaget. Jodå, vi hade täckning nu! Det hade vi haft hela tiden... 

Tilde och Wilma på väg till förskolan efter årets
första snöstorm.

Jag och Pontus fattar ingenting! Hur kan vi få besked från flera olika håll att vi inte har täckning, sen vill ingen kännas vid det, och så vips har vi täckning igen!! Mycket underligt.

Vi trodde ju nu att allt var som det har varit, men så dök det här brevet upp i brevlådan. I det stod det att försäkringsbolaget processade mitt "hormon-besök" hos läkaren, och att bara labbtesterna ska kosta oss $356 (=2334 kr med dagens låga kurs på 6.55 kr per dollar). Det här är alltså bara labbtesterna, inte själva doktorsbesöket som också processas just nu. Enligt försäkringsbolaget så hade sjukhuset och doktorn skickat in detta som en "diagnostisk undersökning", vilket gör att jag ska betala det själv (som en del av en självrisk som är upp till $500). Hade det varit korrekt angivet som ett graviditetsrelaterat (preventivt) mödravårdsbesök så behöver jag inte betala något alls. Jag skulle bara ringa och be dem som skickat in ärendet att göra det ingen, fast denna gång under rätt beskrivning.

Busiga Wilma som Buzz Lightyear.

Ni som inte gissat det redan, det var detta "enkla" som gjorde mig tokig. Jag började att ringa mottagningen där min läkare jobbar, men de visste inte alls vad jag pratade om och hänvisade mig till sjukhusets "patient billing". Ja, det var väl rätt instans, tänkte jag men nej. De hade verkligen inte med detta att göra och hänvisade mig på nytt. När jag väl pratade med person nummer 5, som återigen inte alls kunde hjälpa mig och som försökte leta upp ett nytt nummer i en telefonkatalog, så blev det bara för mycket. Hon fick en skopa ovett (givetvis utan att hon gjort något fel) varpå hon sedan lade på. Fullt förståligt!

Jag har nu vetskapen att jag kommer att få en räkning på knappt 2400 kr + en ytterligare okänd summa pengar för själva läkarbesöket. Detta borde alltså varit gratis. Det kanske berodde på att vi var utan täckning just då, men det var vi ju inte, eller hur var det egentligen??!!
Men det är så här detta underbara system med sjukvård, försäkringsbolag, patient i USA verkar fungera. Det är enormt komplext, massor med byråkrati, massor med olika scenarior för varje individ, och ingen som vet exakt vad som händer. I slutändan verkar det vara patienten som betalar eftersom det är väldigt svårt att veta exakt vad man ska och inte ska betala (förutom den ofta ganska tilltagna premien varje månad). Det enda positiva jag kan se med ett sådant här system är att en hel massa människor har ett jobb att gå till och som de får pengar för. Att de sedan inte kan sitt jobb, verkar ju inte spela någon roll.

I och med alla dessa telefonsamtal till försäkringsbolaget, så kom det fram att vi har en helt annan ekonomisk situation för det tredje barnet än vad vi trott. Enligt den informationen vi fick när vi började på vår försäkringsplan, så skulle alla besök (inklusive barnkontroller) kosta en avgift, $25 eller $35, och sedan skulle en förlossning kosta självrisken på $500. Nu visar det sig att vi aldrig skulle betala $25 per kontroll för barnen (det är en preventivt besök som inte kostar något uppenbarligen), och vi som var duktiga och betalade den kostnaden direkt vid besöket borde få igen pengarna. Jag ska "bara" prata med vår barnavårdsklinik. Puh, jag vet inte om jag kommer att orka, rent ut sagt...

Det som var kanske ännu mer intressant var att reglerna för förlossning ändrats från 1 januari 2014 utan vår vetskap. Istället för att bara betala självrisken så ska man nu punga ut med självrisk (om den inte ännu är uppnådd) och sedan 10% av resterande belopp. 2010 låg en genomsnittlig vaginal förlossning i Massachussetts utan komplikationer på ca $10 000, men allt beror på vad som ingår (antal doktorer (gyn/neonatal/anestesiolog), medicinering/smärtlindring, antal nätter på sjukhuset, eventuell kostnad om barnet behöver vård osv. Dessutom har alla kostnader ökat sedan 2010. Vi borde alltså vänta oss en kostnad från $500 + $950 vilket motsvarar ca 10 000 svenska kr och uppåt (kurs som ovan). Hade vi fött 2013 så skulle kostnaden vara de ca 3300 kr. Punkt.

Det amerikanska sjukvårdssystemet är ett av de dyraste i världen, men fortfarande tror gemene man att det är det bästa som finns. Jag håller med om att man kan få fantastisk sjukvård här. Om man har pengar. 

Man ska vara lycklig om man har råd att skaffa barn, allt kostar (mer eller mindre beroende på sjukförsäkring). Mödravård, förlossning, barnavård. Tar men sedan med barnomsorg och skola i beräkningen så blir kostnaderna hissnande. Ja, sen finns ju det där lilla problemet med den icke-existerande lagstadgade föräldraledigheten som gör att många tvingas säga upp sig från sina jobb efter att de fött, för de har inte råd till annat.

Pontus chefs vackra uppfart efter att det snöat.

Som ni förstår är jag inte direkt positiv till det amerikanska sjukvårdssystemet. Jag vill inte direkt tänka på hur det skulle vara att vara (allvarligt) sjuk dessutom!! Vilken tur att vi är på väg hem om knappt ett år.

Nu är det nog med gnäll för den här gången. Jag hoppas att jag kommer att skriva ett inlägg om hur fantastiskt USA är innan vi åker härifrån. Men kanske kommer den insikten först när vi inte längre är kvar...

P.S. Ni får hålla till godo med ett par trevliga bilder på barnen, ville inte ta något foto på mig, slitandes mitt hår medan jag pratar i telefon ;)