Äntligen x3

Äntligen!

Casper vilar upp sig efter
förlossningen i mammas knä.

Nu är han här, vår lille gosse Casper!! Bråttom hade han, jag hade knappt hunnit jobba min sista dag förrän han 9 dagar innan beräknat datum bestämde sig för att komma ut. Även förlossningen gick snabbt och efter 2,5 för mig smärtsamma timmar så var han ute. Med sina 3620 g och 51,5 cm charmade han sina systrar, föräldrar och morföräldrar. Tyvärr blev i stort sett alla utom Casper sjuka de två följande veckorna så vi fick en riktigt jobbig tid innan vi kunde njuta till fullo av nykomlingen...

Flickorna är nyfikna!

Idag är han 7 veckor gammal och han har vuxit massor! Riktiga svarsleenden blir fler och fler och vi kämpar alla om att få flest. Hittills har nog Pontus gått segrande ur den striden, lite till mitt förtret eftersom jag ju är den som spenderar hela dagar med honom. Fast jag klagar inte, han är en underbar liten pojke med gyllene fjun på huvudet!
Både Tilde och Wilma är glada och stolta storasystrar. Precis som Tilde gjorde när Wilma kom, så försöker nu Wilma amma honom. Casper når inte högre än hennes navel och hon skrattar när han slickar henne på magen (vilket han gör om han är hungrig). Än har vi inte sett någon syskonavundsjuka och jag är glad för det. Självklart kan det fortfarande komma, men förhoppningsvis slipper vi det helt och hållet.

Välkommen upp! Du är efterlängtad!

En fördel med att förlösa snabbt och utan smärtlindring i dagens USA är att kostnaden blir så låg den kan bli. Vi har fått ca $1000 i räkningar hittills för förlossningen och blir det inte fler så har vi kommit lindrigt undan! Jag är glad att jag inte tackade ja till den erbjudna epiduralen. Jag var på förlossningen endast ca 35 minuter och hade de ens hunnit sätta en epidural så hade den absolut inte hunnit verka innan allt var över. Något sådant hade man ju inte velat betala för.
Vi hoppas nu att det inte blir fler kostnader för barnafödandet, men man kan aldrig vara säker. Vi fick precis veta att vi kan vänta oss en räkning på ca $250 för en endoskopi Pontus gjorde för ett år sedan. Försäkringsbolaget har tydligen retroaktivt bestämt sig för ta ut en större del av kostnaden från oss så nu får vi väl ta fram plånboken när de skickar räkningen...

Äntligen!!

Gunga är kul!!!

Våren verkar verkligen vara på väg. Temperaturen kan pendla riktigt mycket i Boston, från -10 till +10 över en natt, och sen lika snabbt tillbaka igen. Eller som Pontus chef skämtar "gillar du inte vädret så vänta fem minuter". Vintern i år har varit lång och kall med tillfälliga gästspel av varma dagar. Nu verkar det vara tvärt om, de varmare dagarna är fler än kölddipparna och en helg med ihållande regn har smält nästan all snö.

Fredagens selfie...

I fredags var det en riktigt skön dag och jag kunde ta av mig jackan när jag, Wilma och Casper gick och handlade. Till Wilmas glädje stannade vi och gungade på en lekplats. Hon provade alla fyra gungorna i tur och ordning, och sen även rutschkanorna och klätterställningen. Härligt att kunna vara lite mer utomhus, jag är så trött på att sitta och frysa inomhus
(ja, vi har en väldigt dåligt isolerad lägenhet som följer yttertemperaturen slaviskt).

I morgon ska vädret inte vara lika bra men jag, Tilde och Casper ska ändå till lekplatsen i Larz Anderson park och träffa några vänner. Det är helt klart en fördel när man inte behöver röja ett upp-och-ner-vänt rum från leksaker på grund av att man haft besök. Det blir också en första test för mig att eventuellt amma hemifrån. Vi får väl se hur det går...

Det sista men inte minsta Äntligen! är för att jag äntligen skrivit färdigt detta blogginlägg. Det har tyngt mitt samvete en tid, men nu är det gjort. Hej för den här gången!!

...och så söta Casper förstås!