onsdag 18 juni 2014

Casperdag

Varje onsdag går både Tilde och Wilma i förskolan och dagen är bara Caspers och min. Idag har varit en typisk Casperdag. Jag har allsköns tankar om vilka härliga saker vi kan göra, men så hinner vi bara med en bråkdel. Men det är ok, det är så det ska vara en sådan här dag.

Livet är härligt på en filt i skuggan.
Den här veckan har varit intensiv hittills. Jag har varit ensam med barnen sen i måndags medan Pontus varit nere i Woods Hole och förberett labbet för sommarens forskning. Jag är van att ha alla tre barnen på morgnarna, så de är ok. Men kvällarna och läggningen har varit tuffare. Inte bara det att hämtning/amning/matlagning/eventuell badning/läggning/amning igen/förberedelse av morgondagen tar i stort sett all tid en kväll har att erbjuda, det finns heller ingen att prata med. Det jag saknar mest när Pontus är borta är sällskapet och någon att diskutera dagen med. Just den här gången så fick jag lite extra "guldkant på tillvaron" i formen av magsjuka. Wilma hade mått dåligt i helgen och vad det nu var för något så åkte jag på en släng också. Jag kan säga att livet inte är på topp när man ska ta hand om allt själv och dessutom parera det med en kräksjuk mage. Puh! Tur att magsjuka bara varar en dag eller så!

Oh, någon pratar med mig!
Men idag är livet bra igen!! Sommaren har kommit hit med 30-gradig värme och hög luftfuktighet. Tanken för dagen var att breda ut filten i skuggan någonstans och bara slappa. Casper kunde undersöka några leksaker och jag kunde läsa lite i min bok. Det var en bra tanke :)

Verkligheten blev något annorlunda. Efter att vi lämnat flickorna så ammade jag lillpojken. Sen sov vi en förmiddagslur och jag åt lunch. Sedan ville han äta lunch och sova middag en stund till. Jag var precis på väg att försöka sova jag med när en kär gammal vän ringde upp mig på Skype. Vi pratade en god stund och hann dryfta både den stundande midsommaren och stora livsfrågor. Jättekul!! Nu sitter jag och väntar på att Pontus ska komma hem och passar på att skriva lite här.

Le kan jag även när jag sover.
Casper han växer så otroligt fort. Man kan ju tänka att jag som har nu tre barn borde veta det vid det här laget, men man förundras lika mycket varje gång. Hur fantastiskt där är när ett barn blir till och hur lika fantastiskt det är att få följa utvecklingen som går i rasande fart.

Vår lilla 4-månaders pojke är en riktigt "glad skit". Han pratar mycket och gråter sällan eller aldrig. Han skiner som sol när man pratar med honom, speciellt när Tilde eller Wilma säger hej. Han står gärna om man håller honom, men balans och styrka till att stå själv har han så klart inte.
Som med Wilma så har kampen om napp eller inte börjat. Än så länge så går båda bra för Casper, men om nappen faller ut så är fingrarna snabbt där. Oftast är det vänstrans pekfiner+långfinger som gäller, men det kan skifta lite. Just nu är ställningen 1-1, ingen av oss har gått segrande ur striden... än.

Oavsett om dagen blir som planerat eller inte så är det härligt att få en dag ensam med Casper. En dag att släppa allt annat och bara njuta av ett tandlöst leende efter matstunden, eller ett skratt när vi leker lite under blöjbytet.

Glad midsommar!!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar