fredag 25 april 2014

Början på slutet

Då var det klart. Uppsägning inskickad och om två veckor är jag inte längre anställd vid Harvard University. Nu har slutet av vår tid i USA verkligen börjat. I alla fall för mig.

Dagens hästsvansselfie! Även Wilma accepterade att få
håret uppsatt. Hon behöll det nog hela två timmar :)
Förlossningen och omställningen till att bli fem i familjen var något helt separat. Det var en stor omställning och den första tiden var verkligen jobbig på många plan. Nu har vi koll på tillvaron, amning går bra och det känns som att vi alltid haft Casper hos oss. Då vandrar tankarna till det nästa stora som kommer, flytten hem till Sverige.


Wilma och jag...
För Pontus tror jag att början på slutet redan har passerats. Han jobbar mer och mer för att hinna med det han behöver och vissa nätter har han svårt att sova för det är så mycket han vill hinna med. Semester i sommar blir det inte utan det ska bli ännu en sommar i Woods Hole för hans del. För min del så har jag tur att Charlotte vill komma över och spendera fem veckor med mig och barnen. Då blir tillvaron mycket roligare och vardagen hanterlig. Jag hade klarat att ha barnen själv också, men oj vad jag hade tyckt det var jobbigt. Speciellt eftersom vuxenkontakten är rätt begränsad när Pontus är borta. Med Charlotte här så kan Pontus jobba så mycket han vill/behöver utan att han behöver känna skuld för att han lämnar oss här hemma. Har vi tur drivs projektet på såpass att en publikation kommer mycket närmre!

...och storasyster Tilde bredvid stora lillkillen Casper.
Kunde inte låta bli att dela med
mig av denna fina påsklilja!
I USA har allt handlat om Pontus. Jag har ingen press att prestera, jag får inte ha inkomst som blir avgörande för att vi ska kunna bo här och jag ska bara se till att vår tillvaro flyter på. Jag som brukar vara ganska ekonomiskt medveten har fått släppa att jag inte har koll, inte har tillgång till alla konton och inte kan påverka vår inkomst. Jag har på ett sätt levt lite som en lyxhustru som bara drar kortet i kassan. Visst, det kan vara skönt det med. Men jag vet samtidigt att vår nuvarande situation (då vi betalar svindyr förskola med sparpengar) inte är hållbar i längden. Faktiskt så känns det som att ett liv i USA inte hade varit hållbart i längden ens om vi hade försökt. Det är alltför dyrt i Boston.

Mina funderingar går därför allt oftare till ett jobb hemma. Vi kommer att vara ganska beroende av att jag hittar ett jobb faktiskt. Lite oro och pirr i magen kommer jag att ha, speciellt när det närmar sig början av nästa år då jag ska prestera. Självklart kommer jag att hitta drömjobbet med den stora lönen direkt. Haha! Tills dess får jag bara bestämma mig för vilket drömjobbet egentligen är ;)