Liten börjar bli stor

När jag först tänkte på den här rubriken så var det självklart för mig att det var Wilma jag menade. Det är henne inlägget kommer att handla om idag, men det hade lika gärna kunnat vara Tilde eller Casper.

Tilde är förväntansfull inför att Wilma ska blåsa ut ljusen.

Ibland bara slås man av att något hänt med ens barn. De har blivit större. Utvecklats. Man kan inte längre se på barnet på samma sätt som man tidigare gjort och man måste uppdatera sin uppfattning så att den passar verkligheten. Wilma är i en sådan fas nu. Nyss tre år fyllda och hon har vuxit massor den senaste tiden, både fysiskt och mentalt. Jag har varit lite orolig emellanåt för att hon inte växer tillräckligt, men det har jag verkligen inte någon anledning att tro. Hon är inte lika lång som Tilde var i hennes ålder, men hon äter jättebra och avlutar gärna även Tildes frukost, smakar på min eller pappas också hon kan. Hon äter inte färdigt det hon ska äta med en gång utan äter gärna i omgångar. Lämnar vi bara maten kvar på bordet efter att hon ätit färdigt så kommer hon tillbaka lite senare för mer mat. Det är inte ovanligt att allt äts upp på det viset.

 Måhända talar hon inte lika mycket och tydligt som storasyster gjorde vid tre-års-ålder, men hon har haft två språk att lära sig, med två fingrar i munnen dessutom. Jag vet faktiskt inte om fingersugandet påverkar talutvecklingen men Wilma är Wilma och gör saker på sitt sätt. Just nu berättar hon ofta för oss alla hur mycket hon tycker om oss. Mest får Casper höra det, men även jag, Tilde och "bebisen", hennes docka, är omfattade. Och så pappa så klart. Det är ju så att hjärtat smälter när jag ser storasystrarna sitta tätt ihop i soffan om morgonen och titta på något tillsammans. Helt plötsligt så hör man "I tycker om dig Tilde"... :D

Vaddå plocka undan? Jag??

Alla fröknar i förskolan känner till hennes starka personlighet och humör. Jag vet inte om jag ska säga att hon är välkänd eller ökänd, men alla är nog överens om att hon har en enormt stark vilja och ett temperament. Hon kan sura om hon inte får som hon vill, men också lika lätt brista ut i skratt åt något roligt. Hennes envishet och humör är inte alltid det en mamma (eller fröken) vill tampas med, men oj vad långt hon kan gå om hon bara lär sig hantera det! Det är något för mig att jobba på.

Så här stor är jag nu!

Till min och Pontus glädje så verkar det äntligen också som att hon accepterat att det är ok att gå på toaletten och säga till när det är dags. Det gör stor skillnad att bara behöva köpa blöjor till ett barn och framför allt att slippa all extratvätt på grund av olyckor!

För alla er som undrar hur det går med vår flytt så har vi bara sex veckor kvar i USA och Boston/Brookline. Vi har påbörjat försäljning av våra möbler och vi hoppas kunna få ihop allt innan det bär av hem till Lund igen. Den tredje december kommer vi åter att stå på svensk mark och vi längtar efter att träffa alla igen! Tilde verkar förstå att vi ska flytta till Sverige och Casper är glad bara familjen är samlad. Den jag undrar mest hur det kommer att gå för är Wilma. Vi får hålla tummarna att hon bestämmer sig för att det är en bra sak hon med!