En räddare i nöden

I går regnade det hela dagen. Trist, vått och ihållande regn. Min och barnens dag bestod till största delen av att gå ur eller kliva i bilen. Ur bilen, skynda till Kindermusik-klassen. "Tilde, kom nu! Vi behöver gå till bilen här på parkeringen, du kan inte stå på trottoaren hela dagen!" Vi var egentligen bara på tre olika ställen men det kändes som tio. Minst! I alla fall när det regnade så som i går.

En ensam liten fågelunge på marken.

Pontus håller fågelungen och Tilde pallen.

Pappa, vad händer där uppe?

Jag förväntade mig att Pontus skulle komma hem lite senare eftersom de skulle fira labbets enda doktorand. Hon hade försvarat sin avhandling dagen innan och skulle firas med tårta. Men döm om min förvåning när Pontus kommer hem nästan två timmar tidigare än väntat!! En härlig överraskning!! Nu hade vi tid att ta en promenad innan det var dags att fixa kvällens mat och regnet hade till och med slutat. Eller nästan, det hade övergått till ett inte allt för besvärande duggregn. Tilde var överförtjust att hon fick hålla paraplyet och Wilma slumrade under regnskyddet i nya vagnen. När vi var nästan hemma så fick vi syn på en liten fågelunge under ett träd. Den måste ha fallit ur sitt bo! Vi började genast fundera hur vi skulle kunna hjälpa den lilla fågeln. Trädet var ett ganska ungt träd och boet var på några av de nedersta grenarna. Precis utom räckhåll för Pontus. Typiskt! Men, vi var ju väldigt nära vår lägenhet och om vi hade hämtat Tildes köks- och badrumspall och staplat dem på varandra så hade Pontus kanske nått. Sagt och gjort, räddningsaktion "fågelunge" var inledd.

Hemma igen!

Det hela gick över förväntan! Även om vi hade underskattat hur högt boet faktiskt satt, eller hur låga pallarna var, eller hur kort Pontus är, så tog det inte alltför lång tid innan det blev lite trängre i boet igen.

Nu är det bara att hoppas att fågelungen inte blev utknuffad från första början och att den hamnade på marken igen innan kvällen var över. Vårt samvete kändes i varje fall mycket lättare!